När man pratar om 7-1-segern 2014 tänker väl särskilt tysklandsvännerna på fotboll, och på semifinalen i VM 2014 där tyskarna spelade skjortan av hemmalaget Brasilien.
Men i Sverige togs också en viktig 7-1-seger. Sverigedemokraterna var på väg framåt, och det började bli tydligt att miljöpartiets förhoppningar om en jämn match om tredje pris var på väg åt samma håll som Brasiliens.
Det stod klart att Åkesson och hans partivänner inte var några Bert Karlsson-typer med drag under galoscherna. De hade suttit en mandatperiod i riksdagen och ändå ökat i popularitet. I valet fick de nästan 13 procent, och politiker, journalister och allmänhet undrade vad övriga partier hade gjort för fel.
Mycket av resonemangen satt vid den här tiden fortfarande kvar i idén att nästan ingen egentligen tyckte som sverigedemokraterna. Om bara övriga partier hade fått fram sina budskap och om bara folk hade förstått vad sverigedemokraterna står för, så hade de åkt ur riksdagen med näsan före. Så felsökningen ledde till den ena hypotesen efter den andra. Än hade de övriga partierna låtit debatten handla för mycket om invandringen, än hade de inte tagit debatten om invandringen. Än hade Åkesson fått för mycket plats i media, än hade han inte granskats i media. Man talade fortfarande om "missnöjesröster".
Från vänsterhåll påpekades med illa dold förtjusning att det var moderaterna som hade tappat mest till SD. Det visade, antydde man, att moderaterna egentligen är smygfascister. Fast det borde väl vara tvärtom?
Jag är överlag ingen vän av moderatpolitik, men en sak jag tycker Reinfeldt ska ha heder för är att han inte vek sig för den nationalistiska trenden. I det här klippet punkterar han Åkessons retorik genom att i fyra ord sammanfatta sverigedemokraternas hela idé: Det är invandrarnas fel. Reinfeldt förstod nog vartåt det lutade inför valet 2014, men han förlorade hellre 20 stolar i riksdagen än lät sitt eget parti glida med i den invandrarfientliga vågen.
Nu har det gått några år och vi har sett att nationalism och högerpopulism är en internationell trend. Hela förklaringen kan inte ligga i att svenska politiker har gjort något strategiskt fel. I stället har vi fått inse att de flesta som röstar på SD faktiskt tycker som de. De tycker att invandring, feminism, hbtq-rättigheter, miljötänk och så vidare har gått för långt, och de tycker att det är bättre om vi får en stark ledare och politisk styrning av media, domstolar, polis och skola.
Givet att det är så, betraktar jag det som hände i valet 2014 som i stort sett idealiskt. Att beskriva det som att "vi vann med 7-1" kan förstås låta som att på typiskt politikermaner skönmåla ett fiasko, men när 13 procent av väljarna röstar för nationalism och rasism, ser jag hellre att bara ett parti får deras röster, än att denna ideologi ska genomsyra hela politiken. När vi börjar fråga vad de andra partierna har gjort för fel som har misslyckats med att locka de här väljarna, är vi inne på en farlig väg. Jag tycker att de gjorde helt rätt, och att det var starkt att 7 riksdagspartier av 8 tog avstånd från högerpopulismen.
No comments:
Post a Comment