Saturday, April 1, 2017

Myndighetspolicy om helvetets existens?


"Nej, inte fan heller", säger ansvarig minister Anna Ekström på frågan om helvetet finns.

Det vore någonting det, att skriva om en dag som idag.

Men tyvärr fortsätter daltandet med religiösa trosföreställningar, vilket gör det svårare att försvara myndigheters hållning gentemot trossamfund och kan få dessa myndigheter att framstå som lika fundamentalistiska som de samfund de har att göra med.

Nu har vi nya turer i diskussionen om statligt stöd till religiösa organisationer som till exempel sprider misogyni och homofobi.

Föreningen Sveriges Förenade Muslimer har enligt en granskning av Sofie Löwenmark på Smedjan genom åren fått miljontals kronor i stöd från myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Föreningen har flera gånger bjudit in föreläsaren Muadh Zamzam som hävdar att 12-13-åriga flickor måste "täcka sig" för att inte hamna i helvetet. På kritiska frågor om varför ett barn ska få höra detta, svarar han i en video från 2014 att "det är så här det funkar. Ska vi ljuga för henne?" och "Det är gud som bestämmer vem som hamnar i helvetet, jag har inte nyckeln". Uppringd av Aftonbladet säger han senare att "man måste kolla på hela föreläsningen", vilket verkar vara den här videon.

Flera debattörer, utöver Sofie Löwenmark även Erik Helmerson, Jonas Gardell, och tidigare Magnus Ranstorp anser att denna förening bör bli av med sitt statliga stöd, vilket jag förstås håller med om.

Men finns helvetet? Är det någon som vet? Och kan en myndighet som MUCF ta ställning?

Debattörer är upprörda och politiker ska granska och se över, men ingenstans ser jag någon av dem hävda att Zamzam har fel. Det är liksom underförstått självklart, men ingen törs säga det rakt ut. Möjligen påpekar någon att hans påståenden saknar stöd i koranen, vilket i sammanhanget är irrelevant eftersom MUCF ändå inte baserar sina beslut på denna skrift.

Representanter för det sekulära samhället tenderar att bli försiktiga när gud och helvetet kommer på tal. Vi är nog många som genom en synbarligen icke-religiös uppfostran har fått lära oss att ingen vet om gud finns eller vad som händer med själen efter döden, samt att vetenskapen i princip inte kan ge oss svar på dessa frågor.

Enligt detta sätt att tänka kan naturvetenskapen visserligen påvisa att universum är mellan 13 och 14 miljarder år gammalt, att människokroppen är uppbyggd av de slags atomer som finns i marken, vattnet och luften, och att vi är släkt med växterna och djuren. Men den anses inte kunna hjälpa oss i frågor om gud, om varför universum finns, om moraliskt rätt och fel, eller om människans själ och vad som händer med den efter döden.

En vanlig uppfattning, om än ofta outtalad, är nog att myndighetsutövning ska ske med denna grundsyn för att vara neutral i trosfrågor. Ett eventuellt beslut att dra in stödet till Sveriges Förenade Muslimer skulle därför bygga enbart på att deras verksamhet inte är i linje med principer om till exempel jämställdhet, medan myndigheten undviker att ta ställning i fråga om deras tro. Och MUCF har också ett uttalat krav på att föreningar som får stöd "följer demokratins idéer" och att verksamheten "är förenlig med principen om alla människors lika värde".

Problemet är att vi målar in oss i ett väldigt konstigt hörn om vi kritiserar religiösa föreningar för att de skrämmer barn med helvetet, samtidigt som vi lämnar walk-over i frågan huruvida helvetet verkligen finns och huruvida världen faktiskt är beskaffad på sådant sätt att flickor hamnar där om de inte fogar sig i en patriarkal struktur.

Det blir absurt att säga att det visserligen mycket väl skulle kunna finnas en gud som straffar ledigt klädda kvinnor med evig förbannelse, men att vi med hänvisning till feministisk ideologi ändå ska dra in det statliga stödet till den som lär ut detta. Om Zamzams lära vore sann, skulle vi då verkligen vara beredda att i jämställdhetens namn utsätta miljoner själar för guds gränslösa vrede och tortyr? Notera hur feminismen framstår som oresonlig om man först är villig att kompromissa om helvetet.

Vad det egentligen handlar om är förstås kvinnors situation till exempel i områden som Tensta. Men om vi först inte ens vågar avfärda fundamentalistiska idéer om helvetet, blir det svårt att sedan komma någonstans med rationella argument.

Så vitt jag kan se måste kritiken mot Muadh Zamzam och Sveriges Förenade Muslimer därför i princip bottna även i att vi avfärdar deras lära om helvetet som osann, inte bara i att den strider mot vår uppfattning om jämställdhet. Annars trasslar vi snart in oss i våra egna argument. För att inte tala om den dubbeltydiga signal vi sänder till muslimska ungdomar.

Men skulle detta gå ihop med religionsfriheten? Och är inte idén att helvetet inte finns också bara en tro bland andra? Inte kan vi väl låta myndighetsbeslut baseras på sådant?

Jodå, det går alldeles utmärkt, och är i själva verket är den enda hållning som går att försvara. Religionsfrihet innebär för det första inte att man inte får säga att någon har fel. Det innebär bara att vi inte trakasserar människor för att de tror på något, ens om det de tror på inte stämmer.

För det andra kan en vetenskaplig grundsyn vägleda oss även utanför laboratorier och lektionssalar. En princip som har blivit känd som Hitchens rakkniv säger till exempel att vad som görs gällande utan evidens kan avfärdas utan evidens. Man behöver inte kunna hänvisa till direkta undersökningar av helvetets eventuella egenskaper för att avfärda Muadh Zamzams påståenden. Att rapporter om sådana undersökningar saknas beror helt enkelt på att det aldrig har funnits något att undersöka.

Jag ska inte fördjupa mig i vetenskapsteori, utan bara påpeka att myndigheter redan idag baserar beslut på sådan avsaknad av evidens. Om jag ansöker hos läkemedelsverket om att få en ny påstådd mirakelkur mot cancer godkänd och inga försöksresultat finns som vare sig stöder eller motsäger mina påståenden, så blir metoden inte godkänd. Läkemedelsverkets policy, som baseras på vetenskaplighet, vore givetvis omöjlig att försvara om varje fråga i brist på evidens ansågs lika öppen åt båda håll. Men det är inte så att man med hänvisning till en fundamentalistisk doktrin avfärdar en metod som kanske fungerar, utan den vetenskapliga hållningen innebär att vi i avsaknad av evidens bedömer det som uteslutet att metoden skulle fungera.

Det är inte alltid enkelt att avgöra vad som kan accepteras utan vidare efterforskning, men ett liknande förhållningssätt vore fullt rimligt även gentemot religiösa föreställningar, och vore helt förenligt med ett sekulärt samhälle, religionsfrihet, och en myndighetsutövning baserad på en vetenskaplig grundsyn.

Jag menar inte att MUCF ska motivera enskilda beslut med resonemang om helvetet, men tassandet på tå inför religiösa vanföreställningar i den (nu igen) aktuella debatten är både onödigt och kontraproduktivt.

En sak till förresten, helvetet finns inte!